”Hur har Frank Lindström kunnat komma till sitt jobb på foodserviceföretaget varje dag under tjugotvå års tid, när han samtidigt arbetat heltid på gatukontoret?”
Så inleds baksidestexten till boken med det udda, men i viss mån lockande, namnet Blandfärs. Eftersom allt som har med dubbelliv och hemligheter lockar mig blev det ett spontanköp av den här boken av komikerna Kalle Lind och Kringlan Svensson, varav jag känner till den förstnämnde från radions P4. En skåning med ekvilibristisk svada av klurigheter och underhållande ordvändningar i raskt tempo. Just detta skulle man också kunna säga om Blandfärs.
Underhållande skröna
Det är en underhållande historia i karaktär av en skröna. Den skulle lämpa sig utmärkt att göra film av. Jag kommer att tänka på filmerna Enkelstöten och Dubbelstöten med radarparet Björn Gustafson (d.ä.) och Frej Lindqvist när bokens huvudkaraktärer Ica-Stellan och slaktar-Vasilis härjar fram i Malmö på jakt efter den försvunne Frank Lindström och hans dubbelliv. Varför har inte Blandfärs filmatiserats?
Det blir för mycket
Jag gillar boken, dess karaktärer, dess humor och själva historien, som är mer eller mindre halsbrytande. Men. På samma satt som det är underhållande att lyssna på Kalle Lind mellan låtarna på radion så behöver man ofta ta paus från läsningen – för annars blir det för mycket. För mycket av ekvilibristiska formuleringar och ovanligt använda beskrivningar. Jag hade önskat att personerna i boken någon gång bara hade kunnat komma in genom dörr, kliva upp ur en säng, starta bilen eller hälsa på någon med en vinkning. Jag blir istället helt överväldigad av att någons grymtande beskrivs som ”det lät som om han satt naken och gned sig i en skinnsoffa” och liknande. Jag är heller inte överförtjust i de många tillmälen – smeknamn och tilltal – som olika personer ges. Okej, de är de fiktiva personerna som har dåligt hyfs och taskig människosyn men det finns en gräns för hur många ”pissnissar”, ”arabjävlar” och ”sittkissare” jag tycker är kul, eller ens uthärdligt. För min del behöver man heller inte ange och beskriva alltför många mer eller mindre rinnande eller fasta vätskor som människokroppen kan utsöndra. För mig är det inte underhållande, enbart äckligt.
Men med dessa reservationer för sådant som det är i min smak för mycket av så tyckte jag boken var mycket rolig och bra!
Ordhyllans bokrecension av Blandfärs av Kalle Lind & Kringlan Svensson, utgiven 2012 på Roos & Tegnér. Den fick betyg 3
Lämna ett svar