Författaren Eva Rosengren träffade jag när hon signerade och sålde sina böcker, först på ett författarevenemang, sedan på Bokmässan. Jag blev intresserad av baksidestexten, omslaget och av Eva själv och har nu läst denna, hennes debutroman. Och jag gillar den!
Karaktärsdriven
Jag, som gillar händelsedrivna romaner, blir måhända lite rastlös någonstans kring sidorna 100-150, för det finns ingen direkt röd tråd, inget som driver mig som läsare vidare för att veta hur det går. Romanens berättarjag, Marilyn, hamnar i en mängd olika situationer, den ena mer osannolik än den andra, alla lika underhållande. Det är inget som driver henne, livet bara dimper ner över henne och hon har jämnt sjå att hänga med. Istället drivs boken av karaktärerna, förutom Marilyn, hennes nyvunna vän Anna och dennas vänner och familj. Det finns förvisso ett spänningsmoment i form av ett hemligt ”hon” som skriver anonyma hotbrev till Marilyn, men det är inte det som är tråden i boken och det utgör bara en liten, men i slutänden betydelsefull, del.
Feelgood på ett eget sätt
Efter halva boken är jag ändå såld och när jag läst färdigt slår jag ihop pärmarna med en härlig känsla i kroppen. Det här är vad jag kallar riktig feelgood! Här finns allt som i den gängse genren: dåligt självförtroende, otrohet, passion, dåligt sex, bra sex, problem på jobbet med chefer och kollegor, vänskap, familjerelationer, humor. Men på ett annat, mer egensinnigt sätt. Dessutom har Rosengren ett fantastiskt språk.
Så nej, det här är ingen feelgoodgenrebok. Det här är en utvecklingsroman, en fars, en feelbadroman med lyckligt slut. Huvudpersonen Marilyn är inte stereotyp – ändå är det så lätt att identifiera sig med henne.
Varför ligger inte den här boken på bästsäljarlistorna?
Ordhyllans bokrecension av En brasiliansk, med svans av Eva Rosengren, utgiven 2016 på Belletrist Publishing. Den fick betyg 4 –
Lämna ett svar