Granne med döden av den kvinnliga författaren Alex Marwood, som är en pseudonym, är något så ovanligt som en splash-thriller i feelgood-anda.
Splash
Här flödar kroppsvätskor i form av grönbrunt slem, blod och spyor, kroppsdelar i diverse skick, igenkorkade kloaker som beskrivs detaljerat och människors värsta beteenden som missbruk, våldtäkt och … ja, ännu värre saker. Allt är mycket grafiskt beskrivet så den som är äckelmagad gillar inte den här boken. Detta om splashet.
Thriller
Vad gäller thrillern finns det ett par spänningsmoment, främst vad gäller karaktären Colette som är på flykt mellan olika länder för att hon är vittne till ett bestialiskt brott och skurkarna vill tysta henne. Men det är inte spänningen som är bokens största förtjänst, jag har läst betydligt mer gastkramande böcker.
Feelgood
Nej, det som finns kvar i mig när jag har läst ut boken är känslan av feelgood. Det finns både kärlek och vänskap genom hela boken, relationer mellan föräldrar och barn och mellan grannar, även amorös kärlek behandlas, om än inte på djupet. Språket är livfullt och humorfyllt genom hela boken. Dessutom är det ett lyckligt slut.
Draget med att låta en handfull huvudpersoner bo i samma hyreshus (i London) är en smart berättarform och jag gillar att karaktärerna tillåts vara helt vanliga, men trasiga, människor som ser ut som folk ser ut och kan vara omtänksamma och tänka främst på sitt eget bästa samtidigt.
Boken får betyget 3+
Ordhyllans bokrecension av Granne med döden av Alex Marwood, utgiven 2014 på Modernista förlag. Det fick betyg 3+
Lämna ett svar