Det här är den tredje boken om Doppler och jag köpte den på bokmässan och fick den signerad av Erlend Loe i egen hög person. Jag tappade målföret, vilket inte är vanligt, av min beundran för honom så jag fick inte ur mig någonting annat än att boken skulle vara till mig och att jag heter Lena. Selvfølgelig, sa Erlend och skrev hilsen til Lena.
Den sista i en trilogi
Doppler – den första boken om Andreas Doppler, den norske familjefadern som sticker till skogs och blir kompis med en älg – gav jag en femma i betyg. Den andra, när Doppler vandrar över gränsen till den svenska landsbygden – Volvo lastvagnar – var inte lika bra, men fortfarande underhållande. I den tredje, och sista – Slutet på världen som vi känner den – återkommer Doppler till sin familj i Oslovillan. Men han är fortfarande lika förvirrad och har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Hans familj har gått vidare utan honom och hans återkomst är långt ifrån en succé. Antagligen hade jag gett den en femma om jag inte redan hade gjort det till Doppler. Hur det nu är så blir effekten liksom större första gången. Och Doppler och Bongo, älgen, har verkligen effekt på mig.
Roligt, fyndigt, aktuellt
Loe är rolig, hans språk är sparsmakat och ger en humoristisk ton i sin strävhet som står i kontrast till innehållet. Loe är fyndig, hans humor är inte bara burlesk, den har också en underliggande ton där humorn ligger i igenkänningen. I Dopplers tankar kring sin nutid, den samtid där han inte passar in, finns en på-pricken-beskrivning av dagens fenomen, vardagen i Skandinavien. Han ifrågasätter lönearbetet, tjänstemannayrket, porrindustrin, könsroller, nationalism, internet, bloggare, joggare och mycket mer. Man håller inte alltid med Doppler, för han är verkligen inte som alla andra, men roligt är det.
Jag tänker på Mikael Niemis svulstighet, på Baron von Münchhausens galna äventyr, den nutida vardagshumorn hos Jonas Karlsson och Lars Berge, den lågmälda klarsyntheten hos Hans Gunnarsson. Om man kan säga att det finns manlig och kvinnlig litteratur, så är Erlend Loes böcker manliga. Och jag älskar det.
Titeln visar att Doppler i den tredje boken har nått vägs ände. Loe lyckas i den med något jag ofta saknar hos andra författare – han ger Doppler ett bra slut. Det är logiskt, trots att det skulle ha kunnat sluta på en mängd andra sätt.
Ordhyllans bokrecension av Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe, utgiven 2016 på Alfabeta förlag. Den fick betyg 4 +
Lämna ett svar