Hon som älskade honom är välskriven och mest imponerad är jag över Sara Kadefors dialoger. De är trovärdiga, ger karaktär åt personerna och lyfter historien. Trots att det är en klassisk hjärta-smärta-kvinna-möter-man-historia finns det många andra dimensioner i boken. Min invändning är att det möjligen finns för många, ganska komplicerade, relationer.
Många relationer
Förutom huvudpersonen Malenas relation till Nathan, som hon blir kär i, berörs hennes relation till sin mamma, hennes bästa barndomsvän, en flyktingpojke och hela Nathans familj. Nästan varje relation hade kunnat fylla en egen bok. Det blir en aning spretigt, men samtidigt bidrar bihistorierna till djupet.
På bara 260 sidor där kärlekshistorien är dominant blir det alltför ytligt att få med också en ytterst speciell barndom med en psykiskt sjuk mamma och den vuxna relationen till mamman. Det är en fin historia, men borde fått en egen bok. Att dessutom ta in den minst sagt komplexa och laddade frågan om flyktingbarn som kommer till Sverige från bland annat Afghanistan och deras kamp mot fruktansvärda minnen, olidlig väntan på besked om att få stanna i Sverige och försök att lära sig svenska och skapa sig ett nytt liv – det är fina scener Kadefors får till, men trots att inte allt går bra för flyktingarna känns det ändå tillrättalagt och förenklat. Lägg därtill en livslång och väldigt nära relation med en barndomskamrat och hennes familj.
Trots detta skulle boken inte ha varit lika givande utan alla dessa ytterligare relationer. De bidrar till förståelsen för huvudpersonens tunga mentalitet och hennes livsval. Det är helheten som gör att boken blir gripande och stannar kvar i läsaren långt efter att den är utläst.
Och själva kärlekshistorien? Tja, ni får läsa själva och se hur berörda ni blir! Boken går snabbt att läsa och är värd tiden.
Ordhyllans bokrecension av Hon som älskade honom av Sara Kadefors, utgiven 2014 på Piratförlaget. Den fick betyg 4
Lämna ett svar