Barlachs böcker om Caroline (som ska uttalas med kort i, som Carolinn) har fått mycket goda omdömen. Jag sträckläste den första, Konsten att vara Caroline, och den andra, Nyckeln till Caroline, på två dagar. Det finns åtminstone en till i serien. Och visst är böckerna bra.
Feelgood för vuxna och unga
Konsten att vara Caroline är Peter Barlachs första vuxenbok efter att tidigare ha skrivit ungdomsböcker. Jag tycker inte skillnaden direkt märks. Caroline är 25 år och boken skulle lika gärna kunna vända sig till den publik som kallas unga vuxna. Den klassas som feelgood och det håller jag helt med om. Att jag inte ger den lika högt betyg som till exempel Mitt hjärta går på och Det opålitliga hjärtat beror på att jag helt enkelt inte bryr mig lika mycket om människorna i den här boken, ungefär som jag kände för Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. Jag gillar det, men jag älskar det inte. Det är roligt, men mitt hjärta blir inte varmt.
Matlagning och omoral
Ett annat skäl till att jag inte tar Caroline helt till mitt hjärta är nog att vi inte alls har samma intressen. Hon är intresserad av, och duktig på, matlagning. Om du också är det kommer du att gilla bokens många detaljerade matbeskrivningar och recept. Caroline har lärt sig av sin, numera, alkoholiserade pappa som en gång var stjärnkock men nu kokar fonder i sin lägenhet och säljer svart till fina krogar. Caroline drömmer om att öppna en egen tapasrestaurang. Eftersom hon är en kvinna med låg moral stöter hon på möjligheter att trots sin dåliga inkomst som butiksanställd i en stor livsmedelsvarukedja få grundplåten till en egen krog.
Gillar du dessutom Stockholmsmiljöer är det här en bok för dig. Jag tycker boken är bra, underhållande och lättläst, varken mer eller mindre.
Ordhyllans bokrecension av Konsten att vara Caroline av Peter Barlach, utgiven 2015 på Lind & Co. Den fick betyg 3 +
Lämna ett svar