Trettiofemårig kvinna i karriären (stress, stress), tre barn i förskoleåldern, villa och en väldigt snygg man (läkare, vad annars liksom) – men vem är det han sms:ar med i smyg, är han otrogen med en ung och storbystad sjuksköterska? Det börjar inte bra. Det här upplägget är väl ungefär det absolut tråkigaste jag kan tänka mig.
Men det tar sig.
I huvudet på Miss Lyckad är bra skriven och har ett fint driv. Och framförallt är den tacksamt befriad från långa, mörka män med breda axlar, späda kvinnoarmar som lindas runt halsar samt träliga sexakter. Även om det finns en del uttjatade romantiska och ”feelgoodiga” klyschor så är den här bokens stora tillgång att de flesta karaktärerna är kvinnor – kvinnor som inte är antingen genomgoda urmödrar eller lösaktiga bitchar (och i båda fallen smala, långhåriga och klädda i högklackat och märkeskläder) utan faktiskt är som kvinnor är: det vill säga unika människor, med fel och brister, olika klädsmak, olika livssituation och helt olika egna livssituationer.
Som en äkta feelgood slutar den lyckligt och alla trådar knyts ihop (även om en av de större kunde ha fått lite mer utrymme) och trots att det finns en del två om samma huvudperson så har ettan ett riktigt avslut. Jag, som inte gillar att läsa bokserier (de har en tendens att bara bli sämre ju fler delar som kommer ut), uppskattar att jag kan läsa första boken och känna mig nöjd.
En bra och klart godkänd debut av Veronica Linarfve!
Ordhyllans bokrecension av I huvudet på Miss Lyckad av Veronica Linarfve, utgiven 2019 på Lind & Co. Den fick betyg 3
Lämna ett svar