Feelgood för medelålders personer som var unga på åttiotalet
En feelgood-bok som (troligen) kräver att man är mellan 45 och 65 år gammal, så att man har koll på den musik och de filmer som var populära på 1980-talet. Hela intrigen bygger på att en medelåldersman (född på sextiotalet) gör sitt liv till en parafras på filmen Tillbaka till framtiden. Är man inte familjär med filmen, dess karaktärer och handling har jag svårt att tro att boken kommer till sin rätt. Själv älskar jag Michael J. Fox och filmen och har sett den flera gånger och jag är född på sextiotalet.
Blir bättre och bättre och slutar lyckligt
Trots detta tycker jag boken åtminstone i den första tredjedelen blir något långtråkig. Igenkänningen av alla nämnda låttitlar räcker inte för att hålla intresset uppe. Men efter hälften – när själva handlingen startar – blir det ett bättre driv. Jag gillar att boken har en varm ton och slutar lyckligt, trots några motgångar på vägen dit och trots att det är tämligen förutsägbart. Snälla berättelser är underskattade – det känns fint att vara varm och glad när man slår ihop boken. Vilket väl är själva definitionen på ”feel-good”?
Personerna i boken är den största behållningen. De har tydliga karaktärer och är härligt personliga, egensinniga och nördiga på ett varmt och humoristiskt sätt.
Finsk berättelse på engelska i originalspråk
Om jag förstått saken rätt är författaren född och har bott i Finland fram till trettioårsåldern och därefter bott i Sverige medan boken i original är skriven på engelska (det språk han skrivit på i sitt yrke som sportskribent). Författaren själv har sedan översatt boken till finska och därefter är den översatt till svenska av Peppe Öhman. Boken gavs också ut först i Kanada, några veckor senare i Finland och sedan Sverige. Handlingen i boken utspelar sig helt i Finland.
Dåligt korrekturläst
Jag gillar boken men tycker det är förvånande och anmärkningsvärt att en bok utgiven på ett så stort och erkänt bokförlag (Harper Collins) innehåller så många korrfel. Det är inte fråga om språkfel som skulle kunna komma från författaren eller översättaren, utan det är helt och hållet slarvfel som dubbla ord, tappade bokstäver, fel namn och liknande. Slarvigt! Och respektlöst mot läsarna och författaren.
Ordhyllans bokrecension av En dag, Jennifer av Risto Pakarinen utgiven på HarperCollins 2019. Den fick betyg 3
