Jag är inte alls förtjust i det korthuggna språket och alla upprepningar i Det krävs tusen nya ord. Jag gillar inte heller fixeringen vid att kvinnan väger 143 kg i bokens början (men rymmer ett tjugotal år av hennes liv från cirka 70 via 143 och tillbaka till 70 kilo) – även om det finns vissa träffsäkra skildringar av sådant som drabbar den som är fet, så har huvudpersonens fetma inte ett dugg att göra med de problem i hennes liv som beskrivs. Det mesta är svart och eländigt, men utan trovärdighet. Boken lämnar en dålig eftersmak med sin osannolika upplösning och karaktärsbeskrivning.
Ordhyllans bokrecension av boken Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw, Ordberoende förlag, 2014. Den fick betyget 2 –
[…] Det krävs tusen vackra ord […]