Vid stängningsdags

I en liten stad vid en stor sjö skär affärsgatan fram mellan den pampiga stenkyrkan och de fina trähusen med vit stående panel, gröna fönsterspröjs och skyltar som lockar med glass och presenter, lunch och godis. Ett par tvärgator ner mot båthamnen hittar jag, inklämd bredvid ingången till lokaltidningen, en liten loppisbutik. Innanför dörren, klädd i vit blus och svart kjol, sitter en kvinna med långt, mörkt hår och välsminkade ögon. Hon ser bra ut, en zigensk skönhet. Butiken är hennes egen, hennes livsverk, hennes hobby och vardag. Hon är våldsamt fet. Där hon sitter fyller hon upp hela utrymmet från dörren till långväggen. Hon täcker upp hela ytan mellan fönstret bakom sig och disken framför. Butiken är liten och smal med hyllor på båda långväggarna och lådor med prylar på golvet. Längst in en dörr öppen mot ett minimalt pentry. Det finns inga möjligheter att Den Feta ska få plats att röra sig i butiken utan att riva ner det mesta.

”Ställ den på hyllan där borta”, hör jag henne säga och hon pekar med hela armen mot en dam som villrådigt står med en porslinsvas i handen. Så går det alltså till. Det är den damen som sköter butikens praktiska arbete. Hon är ganska stadig hon också, har en betydlig bredd över baken.

Jag tittar på böcker i en hylla när ytterligare en kund kommer in och butiken blir därmed fylld till trängsel. Jag väljer en bok, en femtio år gammal kriminaldeckare i kartonnage, och går på sidled fram mot disken. Den feta pekar på mig och säger till Den Bredbakade:
”Där.”
Den Bredbakade tar betalt av mig. En femkrona.

Det är ännu några timmar kvar till stängningsdags, när hela den lilla staden packar ihop samtidigt. Butiksägarna plockar in skyltarna och låser dörrarna. Trottoaren längs affärsgatan rullas in. Solen vandrar västerut längs den stora sjöns horisont. Stadsbor och turister ilar i väg till sina hem och sina bilar, sin buss och färjan till ön. Affärsgatan töms på bara ett par minuter och staden ligger helt tom och öde.  Men ännu är klockan bara tre och de små konditorierna är fullsatta och, om inte en ström, så en viss vågrörelse av människor som går fram och tillbaka på gatan, in och ut genom butiksingångar, upp och ner till parkeringsplatsen. Det är tre timmar kvar av denna torsdag.

Jag har svårt att tro att Den Feta kan komma ut ur butiken. När klockan blir sex plockar Den Bredbakade ihop för dagen och städar upp i pentryt och den feta pekar med hela armen från sin tron bakom disken och säger ”Kaffebryggaren” så att Den Bredbakade inte ska glömma stänga av den. Den Bredbakade släcker lyset, låser dörren och går hem. Den Feta sitter kvar hela natten och sover på sin stol bakom disken tills Den Bredbakade kommer tillbaka nästa morgon med ett nyinköpt wienerbröd till frukost till sin chef innan det är dags att öppna butiken igen.

Men det där vet jag inget om. Kanske kommer maken eller sonen med en bil med lastflak och backar upp mot dörren när klockan slår sex. Den Feta trycker sig ut genom dörren och kliver upp på flaket via en pall som maken, eller sonen, ställer fram och så blir hon skjutsad hem.

Någon annan dag än idag ska jag stanna till stängningsdags och ta reda på sanningen.

Om texten

Vid stängningsdags
en betraktelse från ett besök i en loppisbutik i en liten stad vid en stor sjö, tre timmar före stängningsdags. Publicerad på Kapitel1.se

[simple-social-share]