Ikväll hände något märkligt, just när jag kom gående i mitt hemmakvarter efter en utökad rask hemgångspromenad från jobbet. Där kom emot mig på trottoaren en kvinna som – håll i er nu – inte pratade i telefon!
Hon hade inte ens lurar i öronen och tåtar hängandes runt huvudet. Hon bara gick där, som en gammaldags människa. Ni vet sådana där som fanns för, säg, fyra år sedan. Människor som gick på gator och torg, helt tysta, utan att prata, utan att lyssna. På något otäckt vis närvarande i tillvaron. Som i vissa fall till och med varsnade andra människor och trafikanter som också befann sig på gator och torg.
Man vill bara stanna, gå fram mot henne, ta henne i armen och med förtvivlan i rösten säga:
– Har du ingen telefon, människa?!
[simple-social-share]