Jag saknar de där affärerna som ligger vid vägen. Dem som man kan åka förbi på vägen hem med bilen och få syn på och komma på att man behöver filmjölk till morgondagens frukost. Där man kan stanna till och parkera på gatan invid trottoaren och gå och in köpa sina vardagliga förnödenheter. De där butikerna som ligger där man ändå cyklar mellan arbete och bostad. De som finns på promenadavstånd. Affärerna med livsmedel, tvättmedel, tidningar, frukt och godis. Affärerna man ser när man går, cyklar eller kör förbi dem. Javisst ja, toalettpappret tog ju slut i morse. Jag kilar in här och köper ett par rullar. Bara att stanna till, ställa cykeln på trottoaren eller bilen på en av kundparkeringens fyra platser. Affärer med förpackningar som ryms i en plastkasse, som man kan bära själv och inte behöver ha en fembarnsfamilj för att hinna förbruka innan varorna förfars. En liter mjölk, ett paket knäckebröd, en trehektosbit ost, några äpplen, glass i halvliterspaket och en gurka. Affärer där man kan fylla på det som behövs för ett par dagar.
Veckohandlandet passar bättre att göra på lågprisbutiken ute i industriområdet. I lador på gärden med parkeringsytor värdiga en bilbingo i Norrland med 50 000 i pottan. Där kan man fylla på sina lager av mjöl och socker, kryddor, pasta i alla upptänkliga former av skruvar och krokar och rör, disk- och sköljmedel, kakor, läsk, balar av toalett- och hushållspapper att fylla garaget med, frysta ärtor och broccoli och kycklingbröst i tvåkilospåsar och ett par kilo smågodis för treånitti hektot, fick jag se när jag var på väg mot kassakön. Inför detta vecko- eller månadshandlade kan man i förväg förse sig med fulltankad bil, jovialiskt tålamod, långsamma kolhydrater och ordentligt avsatt tid. Ta sats. Få det gjort. Andas ut. Ha sitt på det torra.
Men ge mig en butik som ligger nära, som jag inte behöver köra en halvmil extra för att komma till, som inte har 400 meter att gå från parkeringen till ingången, som har alla de förnödenheter ett hushåll av normalstorlek behöver till vardags. En butik i min närhet, bland de gator och torg där jag rör mig för att komma till jobbet, till träningen, till bion och hem igen. Men som inte heter närbutik. De där kioskliknande hålen i väggen där allting är dubbelt så dyrt, alldeles för gammalt och med ett utbud av mestadels godis, chips, tidningar och batterier. Utan en helt vanlig livsmedelsbutik som heter ICA eller Konsum eller Vivo eller Rimi och som säljer helt vanlig mat till helt vanliga priser för helt vanliga hushåll.
Utanför vars ingång jag kan ställa min cykel och parkera min bil och lämna min hund.
[simple-social-share]