Inte visste jag att Blåst var en ungdomsroman… Jag tyckte den var underhållande och ”huvudet på spiken” om relationer.
Den handlar om en ung man som en kvinna hälsar på hos, allt oftare, sent om kvällarna, och pratar och pratar om harmoni och kommunikation mellan människor. Rätt som det är har hon, utan att han vet hur det gick till, flyttat in ”med tolv medelstora papperskassar och en gräddgul byrå”. Precis om i verkliga livet alltså – folk blir liksom bara ihop, och sedan blir de kvar i förhållandet år ut och år in. Kärlek? Inte nödvändigtvis. Snarare ensamhet och oföretagsamhet. Cyniker, jag? Jajamen. Men Erlend Loe beskriver det så mycket mer insiktsfullt och ömsint än jag, men samtidigt med den träffsäkra svarta humorn som jag älskar.
Jag gillar den svenska titeln, Blåst. Det kan betyda en del olika saker. Blåst, som i lurad. Blåst, som i vinden som viner. Blåst, som i jag blåser, jag blåste, jag har blåst. Den norska originaltiteln avslöjar dock direkt vad boken handlar om: Tatt av kvinnen (1993).
Det här är Loes debutroman.
Ordhyllans bokrecension av Blåst av Erlend Loe, utgiven 2000 på Bonniers förlag. Den fick betyg 3 +
[simple-social-share]
