Sedan något tiotal år tillbaka betygsätter jag alla böcker jag läser på en skala från 1-5 med plus och minus. Du hittar dem på Bokhyllan. Där förklarar jag också att jag är en snål betygsättare. Fyror och femmor går till de verkligt goda läsupplevelserna, även om många underhållande och läsvärda böcker får nöja sig med treor.
Min lista med böckerna med högst betyg
Så vilka är då de böcker som har fått högst betyg av mig? När jag sorterar min gedigna tabell finner jag, så här i efterhand, att det är svårt att ställa en bok mot en annan. Betygen sätter jag i anslutning till att jag slår igen sista sidan i boken. Just då ger jag betyg efter hur boken och berättelsen, språket och miljön känns i mig. Nu tänker jag kanske ”varför satte jag samma betyg på de där två?” eller ”är verkligen den där bättre än den andra?”. Men satt betyg sitter.
Så här kommer listan, i obördes ordning, på de böcker som jag gillade väldigt mycket, åtminstone när jag läste dem.
Byn | Ragnar Jónasson |
De ensamma | Håkan Nesser |
Doktor Glas | Hjalmar Söderberg |
Doppler | Erlend Loe |
Egenmäktigt förfarande | Lena Andersson |
En man som heter Ove | Fredrik Backman |
Enhet | Ninni Holmqvist |
Geim | Anders De La Motte |
Gentlemen | Klas Östergren |
God Jul | Jonas Karlsson |
Grand final i skojarbranschen | Kerstin Ekman |
Gudfadern | Mario Puzo |
Hella Hells bekännelser | Unni Drougge |
Himmelsdalen | Marie Hermanson |
Hon som vakar | Caroline Eriksson |
Hummerfesten | Viveca Lärn |
Hungerspelen | Suzanne Collins |
Huvudjägarna | Jo Nesbö |
Händelser vid vatten | Kerstin Ekman |
Jag ger dig solen | Jandy Nelson |
Kollektivt självmord | Arto Paasilinna |
Koloristen som vägrade svart | Kjell Stjernholm |
Kommer aldrig mer igen | Hans Koppel |
Kvinnan som gick till sängs i ett år | Sue Townsend |
Kära Agnes | Håkan Nesser |
Levande och döda i Winsford | Håkan Nesser |
Låt den rätte komma in | John Ajvide Lindqvist |
Midsommarvals | Viveca Lärn |
Moder Natt | Kurt Vonnegut |
Möss och människor | John Steinbeck |
Nattfåk | Johan Theorin |
Någon sorts frid | Grebe & Träff |
Rörelsen | John Ajvide Lindqvist |
Sankta Psyko | Johan Theorin |
Sköna Maj | Eli Åhman Owetz |
Slakthus 5 | Kurt Vonnegut |
Slutet på världen som vi känner den | Erlend Loe |
Stilla dagar i Mixing part | Erlend Loe |
Tackar som frågar | Jennie Dielemans |
Vägs ände | Bengt Ohlsson |
Vänligheten | John Ajvide Lindqvist |
Älskade Poona | Karin Fossum |
Älskaren från huvudkontoret | Camilla Grebe |
Favoritförfattarna finns med i listan med bästa betyg
Föga förvånande finns alla författare som jag brukar ange som mina favoritförfattare med på listan: Håkan Nesser, Kerstin Ekman, Erlend Loe, Hjalmar Söderberg, Viveca Lärn, John Ajvide Lindqvist, Marie Hermanson, Unni Drougge, Klas Östergren.
Mesta författarna
När jag studerar listan över alla lästa böcker finner jag att nämnde Nesser och Ajvide Lindqvist är de jag har läst flest böcker av. Dock är Merri Viks (Ester Rignér-Lundgren) Lotta-böcker och Kitty-böckerna av Carolyn Keene samt Kulla-Gulla-serien av Martha Sandwall Bergström inte med i statistiken. Det var böcker som jag plöjde i det som nu kallas slukaråldern och som för mig sammanföll med mellanstadietiden.
Jag har också läst många böcker av Eli Åhman Owetz, Christoffer Holst, Emmy Abrahamsson och så förstås Kjell Erikssons tio böcker om Uppsalapolisen Ann Lindell, Jussi Adler-Olsens böcker om avdelning Q och alla Karin Alvtegens böcker utom en (hennes debut Fjärilseffekten väntar fortfarande på mig i min hylla). Här bör jag även nämna böckerna om Statsrådet av pseudonymen som gäckat bok-Sverige i flera decennier, Bo Baldersson. De tillhör också dem jag läser om med jämna mellanrum. ”Statsrådet sitter kvar” är en favorit. Inledningen där Statsrådet, som dittills varit minister i en mångårig socialdemokratisk regering, flyttar med in i den nyvalda borgerliga regeringen 1976 får mig att skratta varje gång jag läser den.
Böcker jag rekommenderar
Om jag ska plocka ut några av de med högst betyg som jag fortfarande håller högt måste jag först lyfta den bok jag har läst flest gånger: ”Gentlemen” av Klas Östergren. Att jag läste den när den först kom ut och jag själv fortfarande var tonåring påverkar såklart dess stjärnstatus i mitt bokhjärta. Då var jag ung och påverkbar och hade aldrig läst något liknande. Den har kultstatus för många i min generation (vi som vet vad ”luguber” betyder). Att efterföljaren ”Gangster” kom först efter 25 år och det avslutande eposet ”Renegater” ytterligare 15 år senare gör hela sviten än mer mytomspunnen.
Har du inte läst följande, så gör det!
- En man som heter Ove
- Vänligheten
- God jul
- Levande och döda i Winsford
- Slakthus 5
- Doktor Glas
- Himmelsdalen
- Händelser vid vatten
Slutligen vill jag också nämna ”Enhet” av Ninni Holmqvist. En roman som är en stillsamt skrämmande science fiction i nutid (utgiven 2006). Den är inte så känd och omtalad som den förtjänar.