Nu är vi inne i oxveckorna. Jul- och nyårshelgernas ledighet är redan glömd och jobbet tar upp det mesta av tiden. För oss som jobbar inom den ofantliga sektorn eller överhuvudtaget i tjänstemannasektorn – jobbar på kontor – innehåller arbetsveckorna ett och annat möte där ett antal mer eller mindre medelålders män och kvinnor sitter i likadana stolar runt ett bord och tittar på en powerpointpresentation som projiceras mot ena kortväggen. Och tänker för oss själva: Vad är det egentligen vi håller på med? Gör vi någon nytta? Producerar vi något vettigt? För vems skull gör vi det här?
Vad är det vi säger, egentligen?
Varje vecka, varje möte och vid varje information från chefen i storforum hör vi samma ord upprepas – och när januari är som mörkast och gatorna är osynligt hala och vägarna moddiga av gammal snö ställer vi oss frågan: vad är det vi säger, egentligen? Och varför finns det ingen enda ekonomichef som kan berätta om hur mycket det vi köper kostar och hur mycket pengar vi har? Varför hör vi bara ord som finansiering, lånetak, kostopitimering och estimerad resultatförändring? Varför snackar HR-chefen om kostnadsbärande personella resurser istället för medarbetare?
Spela floskelbingo!
När de här oinspirerande mötena till synes utan syfte maler på i timmar och det ändå gäller att hålla sig hyfsat alert och se ut som om man både lyssnar, förstår och håller med, finns det ett knep att ta till för att inte försvinna ur sin kropp och flyga ut med blicken genom fönstret. Man spelar floskelbingo. 
Varsågod – här är en Floskelbingobricka. Kryssa i de uttryck du hör under mötet. När du har en hel rad, vågrätt eller lodrätt, så sträcker du armarna rakt upp och ropar BINGO! Det kan vara precis vad din verksamhet behöver. Eller det sista du gör på det jobbet.
