Husdjuret lanseras som del 2 där Älskaren från huvudkontoret är den första. ”Älskaren” kan läsas fristående och det kan nog Husdjuret också. Några karaktärer från den första boken följer med till Husdjuret, men det är tre nya perspektivpersoner jämfört med första boken. För precis som i Älskaren från huvudkontoret berättas historien av tre olika huvudpersoner som alla berättar i jag-perspektiv. Det är ett effektivt sätt att berätta för att hålla läsaren i ständig spänning. Varje karaktär lämnar sitt kapitel i ett läge där läsaren absolut måste läsa vidare för att få veta vad som just har hänt eller kommer att hända och varför. Men då tar istället en av de andra huvudpersonerna vid och sedan nästa – svaren på våra nyfikna frågor är alltså alltid två kapitel bort. Det här gör Grebes böcker till bladvändare.
Berättelse ur olika perspektiv
Tre berättare – men i den här boken har Grebe använt sig av ett smart trick för att få med även en fjärde persons berättelse genom att låta dennes dagbok upphittas av Jake, tonårspojken som är en av centralpersonerna. Medan nutiden försöker lösa mysterium får läsarna delar av dåtidens händelser, som lett fram till den situation vi befinner oss i, genom att Jake läser dagboken.
En avfolkningsbygd fylld av människors hemligheter
Det är tur att dagboken finns, för dess ägare har tappat minnet. Hon klev ut ur skogen i den lilla bruksorten och visste inte vad som hänt och framförallt inte var Peter, polisen hon hade haft sällskap med, tagit vägen. Det blir den lokala polisen Malins sak att försöka hitta Peter. Så synd att inte Jake har berättat för någon att han har dagboken, där svaret på alla frågor finns. Men Jake har egna hemligheter som ingen kan få reda på. Alla känner alla i det här lilla samhället. Men det betyder inte att man kan lita på alla. Jake är inte den enda som har hemligheter.
Ordhyllans bokrecension av Husdjuret av Camilla Grebe, utgiven 2017 på Wahlström och Widstrand. Den fick betyg 4
Lämna ett svar