Det här är den andra bok, kallad spänningsroman, av Nora Roberts som jag läser (den första var Livsfarlig utsikt). Över 500 sidor lång är den, vilket, som vanligt, är alldeles för lång. Stämningen är lika pysmysig som i Livsfarlig utsikt och huvudpersonerna, kvinnan och mannen, är kopior i personlighet av dem i Livsfarlig utsikt.
Perfekt om du gillar hundar
Väldigt många sidor i boken används för att beskriva huvudpersonens relation till sina tre hundar, mannens hund, alla andra hundar i den räddnings- och sökorganisation där hon jobbar . Gulligt för den som gillar hundar, men ett par beskrivningar hade räckt. Man får också följa flera tillfällen då man genomför eftersök efter försvunna personer. En liten pojke, en gammal man, ett par med flera. Första söket var spännande, det som inledde boken. Men så snart det var klart var det över, så att säga, personerna kom aldrig tillbaka i boken. Likadant med de övriga sökoperationerna. Detaljerade beskrivningar av varenda tappad vante och bruten kvist, men ingen gång hade något av det med själva huvudberättelsen att göra. Varenda gång de begav sig ut i skogen med mobiler, kartor och energikakor hoppades jag att det skulle hända något oförutsett, något spännande, något som var en ledtråd eller ett led i den berättelse om mannen från den förflutna som jagar huvudpersonen. Men icke.
Pysmysigt, långtråkigt och inte ett dugg spännande och en alldeles för gullig och könsstereotypisk kärlek för min smak.
Ordhyllans bokrecension av Förföljd av det förflutna av Nora Roberts, utgiven 2010 på Bonniers. Den fick betyg 2
Lämna ett svar