Prologen, som inleds med meningen ”Hotellet i Häverödal vilade på en grund av sprängsten” och slutar med ”Det var det här hotellet som en ung änka kom sig för att köpa.” är fin tycker jag.
Första kapitlet startar 1931 med en scen från den då tioåriga huvudpersonens, den blivande hotelldirektörens, skoltid där hon var mobbad för att hon ansågs vara en oäkting eftersom hon växte upp hos fosterföräldrar. Känslorna av utanförskap från den tiden återkommer i huvudpersonens tankar genom hela boken, trots att hon blivit en välbärgad och priviligierad person.
Redan i andra kapitlet hoppar berättelsen fram till tidigt sextiotal och huvudpersonen – Bebe – har redan köpt hotellet i Häverödal efter att ha blivit änka. Tiden däremellan som gift får vi se delar av i tillbakablickar. Boken kretsar kring den bortskämda hotelldirektören som handlar utan att tänka och behandlar människor omkring sig efter sitt eget lynniga humör. På hotellet finns två köksflickor från orten och en kock ifrån Stockholm. Efter ett par hundra sidor flyttar Bebe från hotellet, där dittills berättelsen har utspelats, och reser till Amerika. Det tidiga sextiotalet är kuliss och miljön känns genuin genom hela boken.
Scener staplas på varandra
En rad händelser avlöser varandra, men utan att egentligen hänga ihop i någon röd tråd. Scenerna är mer eller mindre dråpliga och landsortsputtriga och blir ibland rentav makabra.
Boken är som sagt händelserik och lättläst, men också väldigt detaljrik. Varje rörelse i varje scen beskrivs. Ibland funkar det för att ge en känsla för scenen och är på pricken beskrivet, men ibland är det onödig utfyllnad. Jag saknar även något som binder ihop historien. Det finns inget tydligt skäl att fortsätta läsa, som läsare vet jag inte vart vi är på väg och varför jag ska engagera mig i vad som händer. Boken har flera starka karaktärer och många bra scener, men de känns mer staplade på varandra än som en sammanhängande berättelse.
Rose Tillberg Mattsson har en egen författaröst, ett eget sätt att hantera språket. Det är mustigt och liknar talspråk på samma gång som det har en gammaldags air, vilket passar bra till tidsandan och miljön.
Alltför många språkfel
Dessvärre måste jag, på tal om språket, även ta upp något som för mig påverkar läsupplevelsen negativt: alla språk- stav- och korrfel. Jag blir ledsen för författarens skull – vem vill se sin debutroman full av fel? – och jag tycker det är slarvigt och respektlöst både mot författare och läsare att inte ge manuset en bättre genomgång innan det går till tryckning. Visst – alla böcker har fel och om jag ser fem fel, finns det säkert minst tio, i en vanlig roman och någonstans där tycker jag gränsen går för den mänskliga faktorn kontra tid och pengar. I den här boken räknar jag över sjuttio fel. Det är rena stavfel, som ”…snurrade och kromade sig som en orm” och felaktigt böjda ord som ”Då och då tittade han henne djup i ögonen” och ”Han öppnade dörren på bilens passagerarsidan…” och språk- och slarvfel som i ”Deras händerna hängde utmattade längst med sidorna”.
Enligt författaren är en trilogi planerad. Min förhoppning är att hennes fantasifulla berättelser i kommande böcker får den förbättring de förtjänar!
Ordhyllans bokrecension av Hotelldirektören av Rose Tillberg Mattsson, utgiven 2017 på Visto. Den fick betyg 3 –
Lämna ett svar