Svärmödrar utan gränser är den andra boken om frisörsalongen i Visby. Den första heter Ödesgudinnan på Salong d’Amour och den fick betyget 3 + av mig. Det finns även en tredje, Kärleksdans i obalans som utkom juli 2017.
En ton av käck ytlighet
Jag gör samma reflektion när jag läser den här, drygt ett år efter den första boken, nämligen att språket och stilen gör mig besviken på den erkända författaren och smarta kvinnan Anna Jansson. Den framstår i tonen som en barnbok eller en klämkäck fyrtiotalsbok, med en titel i stil med ”Fröken Dagmar prövar sina vingar”. Att den är skriven i jag-form – det är huvudpersonen frisörskan Angelika Lagermark som berättar för läsaren – och i presens bidrar till den känslan. Och trots att boken tar upp ämnen som skilsmässa, otrohet, svårt sjuka barn, operationer, barnlöshet och förföljelse är den ändå ytlig.
Handlingsdriven och humoristisk
Dock är det just sådana böcker jag tycker om. De som är lättillgängliga, drivna av handlingen, humoristiska och vardagsnära med närmast farsartade inslag. Böcker man läser ut på en dag eller två och som gör en på gott humör. Böcker som dem Erlend Loe skriver till exempel. För att inte tala om mina gamla favoriter om Statsrådet av pseudonymen Bo Baldersson. Andra exempel är ”Det opålitliga hjärtat” av Morgan Larsson och ”Kollektivt självmord” av Arto Paasilinna.
Ändå tycker jag inte ”Svärmödrar utan gräns” håller samma kvalitet som dem. Den får en svag trea. Jag planerar att läsa även del tre och det ska bli spännande att se om det vänder till det bättre – ofta kan bok 2 i en trilogi vara en ”mellanbok” – eller om den är ytterligare snäppet sämre än tvåan, så som vissa serier tenderar att bli i mina ögon. Jag gillar ofta första boken, tycker tvåan är lite sämre och tröttnar totalt vid trean, som till exempel var fallet med Åsa Hellgrens Sonja-böcker och Marianne Cedervalls om Hervor och Mirjam, och läser inte resten i serien.
Alla uppräknade inklusive ”Svärmödrar utan gräns” är inga dåliga böcker utan fyller sin funktion som lättsam underhållningslitteratur, det vill jag ändå framhålla. Men jag kanske är en ”one book-woman”, jag är inte en serieläsare helt enkelt.
Ordhyllans bokrecension av Svärmödrar utan gränser av Anna Jansson, utgiven 2017 på Norstedts. Den fick betyg 3-
[simple-social-share]
Lämna ett svar