Jag är förvånad och besviken, trodde verkligen det här skulle vara en riktigt bra deckare. Jenny Rogneby har fått mycket uppmärksamhet och boken Leona – tärningen är kastad har sålts till utlandet och jag hoppades innerligt att det berodde på att hon skrivit en osedvanligt bra deckare och inte bara på att hon har ett spännande yrke och är snygg.
En överraskande vändning
Nu när jag läst boken är jag skeptisk. Recensenter har skrivit att den är annorlunda, spännande och innehåller många tvister, att historien byter skepnad flera gånger och gör läsaren förvånad. Den första tvisten (som faktiskt är både annorlunda och riktigt bra) kommer en fjärdedel in i boken. Men sedan lunkar berättelsen på i 200 sidor i samma spår och jag väntar hela tiden och försöker gissa vad det är som ska vända historien nästa gång. Men det kommer inget förrän den sista vändningen just i slutet och då är den så tydligt planterad att man inte blir ett dugg förvånad. Boken har därmed exakt samma upplägg som de flesta deckare har.
Håller inte hela vägen
När jag läst färdigt är det fortfarande ett par, tre trådar som inte fått någon förklaring eller som inte hänger ihop. På sista sidan händer någoy tämligen dramatiskt utan slut vilket gör att det känns som slutet på ett kapitel, inte slutet på en bok. Även om boken ingår i en serie måste ändå varje enskild bok kunna stå för sig själv. Dessutom är den tämligen torftigt skriven. Jag har läst många deckare som är bättre, och en del som är sämre också, så den får en tvåa. Kanske läser jag uppföljaren. Kanske tycker jag bättre om den, får den kommer jag att läsa med helt andra förväntningar än debutboken.
Ordhyllans bokrecension av Leona – tärningen är kastad av Jenny Rogneby, utgiven 2014 på Wahlström & Widstrand. Betyg 2
Lämna ett svar