– Inte så mycket tack. En mun ba’.
och den tredje i gänget utropar:
– ”En munba” – så sa alltid min pappa! (född 1922, min kommentar).
Eller när jag vid ett samtal med en kvinna i sextioplusåldern (det vill säga inte särskilt mycket äldre än jag) pratar om något jag nu glömt, en person eller en företeelse som jag tycker att
– Den har verkligen sjangserat!
Och hon utropar:
– Säger du också sjangserat! Min dotter (född 1992, min kommentar) förstår inte vad jag menar när jag säger sjangsera!
Generation eller geografi?
Så nu undrar jag: är de här uttrycken dialektala (i det här fallet Roslagen, Uppland) eller är de generationsknutna? Använder du dem, förstår du dem? Och vilka ord och uttryck använder du, som folk i andra delar av landet och i andra åldrar inte förstår?
