Jag tycker om att läsa böcker som utspelar sig i Sverige, helst i trakter jag känner igen, städer jag varit i, områden vars natur jag har upplevt. Allra mest gillar jag böcker som utspelar sig i någon av ”mina” städer, eller åtminstone i vissa kapitel besöker för mig välkända adresser.
Litteraturen i Sundbyberg och Norrtälje
I Sören Bondesons I skuggan av mörkret utspelar sig vissa scener på kvarterskrogen och i en lägenhet på en parallellgata till min i Sundbyberg. Jag minns att jag nickade och hummade förnöjt när jag konstaterade att allt var korrekt återgivet.
Häromdagen började jag läsa Singöspionen av Gustafson och Kant som kom ut 2015. Den torde därför vara skriven något eller ett par år tidigare. Redan inledningsvis stannar paret Andersson på sin bilresa mot Singö för att tanka i Norrtälje. Mittemot polishuset. Min direkta tanke var att herregud, den macken revs ju för många år sedan och blev parkeringsplats. När jag lugnat ner mig kom jag på att macken på Esplanaden fortfarande fanns kvar* och att den faktiskt också ligger ”mittemot polishuset”. * Fanns kvar när boken skrevs det vill säga, nu är även den jämnad med marken tillsammans med badhus, bilfirmor och allt.
Det måste stämma med verkligheten
Min poäng är att det är viktigt att det är korrekt vad gäller miljöbeskrivningar i romaner, trots att skönlitteraturen i sig är fiktiv. Men det är bara vi infödingar som märker om det är fel. Författare kan lägga bensinstationer, skoaffärer, skolor och hela hyreshus på vilken befintlig gata som helst i Karlskrona, Umeå, Motala eller Sala utan att jag märker det.
Ibland behöver man skarva
När jag själv skriver vill jag använda faktiska städer och områden, men samtidigt gärna lägga till en portuppgång extra eller klämma in ett hus längs byvägen eller rentav förlägga en hel liten by mellan två andra, i ett lagom stort skogsområde. Då är jag fri att placera vilka människor jag vill där, utan att någon kan påstå att jag förtalar deras grannar i porten. Då kan jag bygga upp en spektakulär villa helt efter mina egna behov och syften. I en fiktiv by kan vad som helst hända utan att någon kan känna sig utpekad. Och ingen kan säga att det jag skriver inte stämmer.
Vad tycker du?
Vad tycker du när du läser en bok som utspelar sig i dina hemtrakter? Blir du upprörd om huvudpersonen går in på Åhléns fast det aldrig legat något sådant varuhus i din stad? Slutar du läsa om skurken gör inbrott på Spireastigen 18 när alla människor på orten vet att det bara ligger fastigheter på den udda sidan av Spireastigen? Tycker du författaren är oseriös om han låter någon stackare drunkna i en sjö som inte finns? Är det okej att triangeldramat utspelar sig på ridstallet Nyängen fast det gick i konkurs och numera är lagerlokal för Nisses däck sedan tio år tillbaka?
Hur mycket får en författare ljuga om verkligheten?
Lämna ett svar