Man vet att det blir en bra dag när den börjar bra redan på morgonen. Som när jag gick ut ur porten och var på väg ut från vår gård för att gå till jobbet och hör en barnröst ropa bakom mig.
”Hej!”
Jag vänder mig om och ser en liten flicka komma skuttande några meter framför sin pappa.
”Hej!”, svarar jag.
”Vad heter du?”
”Jag heter Lena. Vad heter du?”
Men jag får inget svar på vad hon heter för hon är så exalterad att hon nästan hoppar upp och ner och ur henne kommer en lång harang, nästan helt på inandning, som handlar om hennes dagis och som slutar med ett förtjust och upphetsat:
”Och vet du vad?”
”Nej, vad?”
”En av mina fröknar på dagis heter också Lena!”
Vilken lycka.
Gilla och dela gärna!
Lämna ett svar