De som gillar siffror ovanligt mycket kan kanske kallas siffernördar. De är troligen matematiker, statistiker, sudokulösare. Sådan är inte jag. Däremot har jag någon slags störning när det gäller nummer och siffror. De går rakt in i min hjärna. De fastnar där, jag minns dem. Ibland kan jag inte få bort dem, även om jag försöker (eller just därför). Till exempel kommer jag fortfarande ihåg vilket lottnummer jag hade i Kombilotteriet. En lott jag sade upp prenumerationen på 1999. I sjutton långa år har jag skyggat för dragningslistor – för tänk om jag såg mitt nummer på miljonvinsten. Vilken fasa. 
Idag hade jag en tid att passa. Jag hade fått tiden per sms. Det stod: 10.45. Då ser min hjärna 10. Klockan tio, mitt på förmiddagen. Jag ser också 45. Eftersom jag lärt mig klockan med analog utgångspunkt, med ett runt ur som grund, har jag fått lära mig att ”45” betyder ”kvart i”. Det jag läser på mitt sms är alltså ”tio” och ”kvart i”. Kvart i tio. Det är en tidpunkt jag förstår.
Som den skarpsinnige läsaren förstår, så var jag en timme för tidigt ute.
Hej Lena! Sånt gör även jag!
Vad skönt att höra Lena, att man inte är ensam!
Åkte du två vändor Ldng idag?!!!
Nej, jag gjorde inte det. Men jag stod fullt påklädd ute på trappen och höll på att låsa dörren klockan halv tio, när jag slogs av en tanke; vänta nu, halv tio… hmm…. stämmer det här? Så jag gick in igen och klädde av mig, drack en påtår och skrev det här inlägget 🙂